Sitter och tittar på uppdrag granskning och det väcker känslor.
Barn som omfamnas av kärlek tas ifrån deras ända trygga plats för att hamna i en värld där de inte vill vara! Barnen tvingas flytta runt, byta bostadsorter och växla mellan jourhem och sin biologiska mamma, vilket barnen inte vill något av. Dom vill bara hem till sin fosterfamilj där de har spenderat största delen av sina liv!
Hur gör man då egentligen? Ska man verkligen tvinga barnen till sin biologiska mamma, trots deras skrik?
Jag vet inte vad jag tycker. Å ena sidan borde deras biologiska mamma få en chans att ta hand om sina egna barn, å andra sidan är det väl självklart att fosterfamiljen ska få ha barnen som de fostrat som sina egna!

Usch usch usch! Jag blir så ledsen över att se barn tvingas tas ifrån det dom mest älskar!